[1] För sångmästaren, till mutlabbén. En psalm av David.
[2] Jag vill tacka HERREN av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.
[3] Jag vill vara glad och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
[4] Ty mina fiender vika tillbaka, de faller och går under inför ditt ansikte.
[5] Du har hävdat min rätt och fört min talan, du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
[6] Du har straffat hednafolk och förgjort ogudaktiga, deras namn har du utplånat för evigt.
[7] Fienderna är borta, utrotade för alltid. Deras städer har du omstörtat, minnet av dem har du utplånat.
[8] HERREN regerar i evighet, sin tron har han gjort till ett domarsäte.
[9] Han skall döma världen med rättfärdighet, skipa rätt bland folken med rättvisa.
[10] HERREN är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
[11] De som känner ditt namn förtröstar på dig, ty du överger inte dem som söker dig, HERRE.
[12] Lovsjung HERREN som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken.
[13] Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem, han glömmer ej de förtrycktas klagorop.
[14] Var mig nådig, HERRE. Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig upp från dödens portar,
[15] för att jag skall förkunna allt ditt lov och i dottern Sions portar jubla över din frälsning.
[16] Hednafolk har sjunkit ner i den grav de grävde, i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad.
[17] HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom. Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar. Higgajón. Sela.
[18] De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket, alla hednafolk som glömmer Gud.
[19] Men den fattige skall inte bli glömd för alltid, de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
[20] Stå upp, HERRE, låt inte människor få makten, låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
[21] Låt fruktan komma över dem, HERRE, låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.