[1] För sångmästaren, ”Fördärva inte”, en sång av David, när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom.
[2] Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
[3] Rädda mig från ogärningsmännen, fräls mig från blodtörstiga män.
[4] De ligger i försåt för mig, mäktiga män gaddar ihop sig mot mig, utan att jag gjort någon överträdelse eller synd, HERRE.
[5] Utan att jag begått någon missgärning, rusar de fram och gör sig redo. Vakna, kom till mig och se!
[6] HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna upp och ställ alla folk till svars, skona ingen som handlar trolöst! Sela.
[7] Var afton kommer de tillbaka, de tjuter som hundar och stryker omkring i staden.
[8] Se vad deras munnar spyr ut, svärd är på deras läppar, de tänker: ”Vem hör oss?”
[9] Men du, HERRE, ler mot dem, du bespottar alla hednafolk.
[10] Min styrka, till dig vill jag hålla mig, ty du, Gud, är min borg.
[11] Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se mina förföljares fall.
[12] Dräp dem inte, så att mitt folk inte glömmer det. Låt dem irra omkring genom din kraft, störta ner dem, Herre, du vår sköld!
[13] Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Låt dem fångas i sitt högmod genom den förbannelse och lögn som de talar.
[14] Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer finns till! Låt dem veta att det är Gud som härskar i Jakob, ja, till jordens yttersta ändar. Sela.
[15] Var afton kommer de tillbaka, de tjuter som hundar och stryker omkring i staden.
[16] De strövar omkring efter föda och gnyr om de inte blir mätta.
[17] Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd. Ty du är en borg för mig, en tillflykt när jag är i nöd.
[18] Min styrka, dig vill jag lovsjunga, ty du, Gud, är min borg, min nåds Gud.