[1] Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
[2] HERRE, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig!
[3] Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd! Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar!
[4] Mina dagar har försvunnit som rök, benen i min kropp är förbrända som av eld.
[5] Mitt hjärta är förtorkat, det har vissnat som gräs, ty jag glömmer att äta mitt bröd.
[6] På grund av min högljudda suckan har jag blivit skinn och ben.
[7] Jag är lik en pelikan i öknen, jag är som en uggla bland ruiner.
[8] Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket.
[9] Mina fiender hånar mig hela dagen, de som gör narr av mig använder mig som en svordom.
[10] Ty jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar
[11] för din vredes och förbittrings skull. Du har ju gripit mig och förkastat mig.
[12] Mina dagar är som skuggan när den förlängs, jag vissnar som gräs.
[13] Men du, HERRE, tronar i evighet, släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
[14] Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att du visar det nåd. Ja, stunden har kommit.
[15] Ty dina tjänare har dess stenar kära, de förbarmar sig över dess grus.
[16] Hednafolken skall frukta HERRENS namn och alla jordens kungar din härlighet,
[17] när HERREN bygger upp Sion och uppenbarar sig i sin härlighet.
[18] Han vänder sig till de utblottades bön och föraktar den inte.
[19] Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte och ett folk som han skapar skall prisa HERREN.
[20] Ty han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN skådar från himlen ner till jorden
[21] för att höra den fångnes klagan och befriar dödens barn,
[22] för att man i Sion skall förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
[23] när folk och riken samlas för att tjäna HERREN.
[24] Han har försvagat min kraft under vandringen, han har förkortat mina dagar.
[25] Jag sade: Min Gud, tag inte bort mig mitt i livet, dina år varar från släkte till släkte.
[26] För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk.
[27] De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner.
[28] Men du är densamme och dina år har inget slut.
[29] Dina tjänares barn skall bo i trygghet och deras efterkommande bestå inför dig.