[1] Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?
[2] När de onda kommer emot mig och vill uppsluka mig, mina motståndare och mina fiender, då skall de själva stappla och falla.
[3] Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.
[4] Ett har jag begärt av HERREN, det längtar jag efter: Att få bo i HERRENS hus i alla mitt livs dagar för att se HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.
[5] Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan.
[6] Nu kan mitt huvud höja sig över mina fiender runt omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans hydda, jag vill sjunga till HERRENS ära och lova honom.
[7] Hör, HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.
[8] Mitt hjärta tänker på ditt ord: ”Sök mitt ansikte!” Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag,
[9] dölj inte ditt ansikte för mig. Driv inte bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du, min frälsnings Gud.
[10] Om än min far och mor överger mig, tar HERREN emot mig.
[11] Visa mig, HERRE, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull.
[12] Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja, ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
[13] Jag är viss om att få se HERRENS godhet i de levandes land.
[14] Hoppas på HERREN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på Herren!