[1] För sångmästaren, av HERRENS tjänare David.
[2] I mitt hjärta hör jag vad synden viskar till den ogudaktige. Det finns ingen gudsfruktan inför hans ögon.
[3] Han förringar inför sig själv att man skall upptäcka och hata hans brott.
[4] Hans muns ord är ondska och svek, han vill inte göra det som är förståndigt och gott.
[5] Ondska tänker han ut på sin bädd, han går den väg som inte är god, han skyr inte något ont.
[6] HERRE, upp i himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna.
[7] Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet. Både människor och djur räddar du, HERRE.
[8] Hur dyrbar är inte din nåd, Gud! Människors barn har sin tillflykt under dina vingars skugga.
[9] De mättas av de rika gåvorna i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.
[10] Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
[11] Låt din nåd förbli över dem som känner dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
[12] Låt inte de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva bort mig.
[13] Där ligger ogärningsmän fallna, nerstötta utan att kunna resa sig.