[1] En psalm av Asaf. Gud, hednafolken har fallit in i din arvedel, de har orenat ditt heliga tempel, de har gjort Jerusalem till en stenhop.
[2] De har givit dina tjänares kroppar till mat åt himlens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.
[3] De har utgjutit deras blod som vatten runt omkring Jerusalem, ingen fanns som begravde dem.
[4] Vi föraktas av våra grannar, vi hånas av dem som är omkring oss.
[5] Hur länge, HERRE? Skall du vredgas för evigt? Hur länge skall din iver brinna som eld?
[6] Utgjut din vrede över hednafolken som inte känner dig, över riken som inte åkallar ditt namn.
[7] Ty de har ätit upp Jakob och förstört hans boning.
[8] Tillräkna oss inte våra fäders missgärningar, låt din barmhärtighet snart komma oss till mötes, ty vi har sjunkit mycket djupt.
[9] Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull!
[10] Varför skulle hednafolken få säga: ”Var är nu deras Gud?” Låt det inför våra ögon bli känt bland hednafolken, hur du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
[11] Låt de fångnas klagorop komma inför ditt ansikte, låt dödens barn få leva genom din starka arm.
[12] Låt våra grannar få sjufalt igen för sina smädelser mot dig, Herre.
[13] Vi som är ditt folk och får i din hjord, vi vill tacka dig för evigt, vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte.