[1] Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida,
[2] min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
[3] HERRE, vad är en människa, att du bryr dig om henne, en människoson, att du tänker på honom?
[4] En människa är som en vindfläkt, hennes dagar som en försvinnande skugga.
[5] HERRE, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen, så att de ryker.
[6] Låt blixtar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem!
[7] Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand.
[8] Deras mun talar lögn och deras högra hand är falskhetens hand.
[9] Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
[10] du som ger seger åt kungarna, du som befriar din tjänare David från det onda svärdet.
[11] Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand. Deras mun talar lögn och deras högra hand är en falskhetens hand.
[12] När våra söner står i sin ungdom som högväxta plantor och våra döttrar som hörnpelare, uthuggna för palats,
[13] när våra lador är fyllda med förråd på förråd och våra får förökar sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
[14] när våra oxar går med full last, när ingen rämna har brutits i muren och ingen tvingas dra ut som fånge, när inget klagorop hörs på våra gator -
[15] saligt är det folk som har det så, ja, saligt är det folk som har HERREN till sin Gud.