[1] För sång mästaren, en sång av Koras söner.
[2] Gud, med våra öron har vi hört, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
[3] Det var du som med din hand fördrev hednafolken, men dem planterade du. Du förgjorde andra folk, men dem lät du breda ut sig.
[4] Det var ej med sitt svärd de intog landet, deras egen arm gav dem ej seger, utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus, ty du älskade dem.
[5] Det är du som är min konung, o Gud. Ge befallning om Jakobs frälsning.
[6] Genom dig skall vi slå ner våra fiender, genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
[7] Jag litar inte på min båge, mitt svärd kan inte frälsa mig.
[8] Nej, du har frälst oss från våra ovänner, dem som hatar oss låter du komma på skam.
[9] Gud, vi lovar dig hela dagen, ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
[10] Ändå har du förkastat oss och låtit oss stå med skam, du drar inte ut med våra härar.
[11] Du låter oss vika tillbaka för fienden och de som hatar oss tar byte.
[12] Du låter oss bli uppätna som får, du skingrar oss bland hednafolken.
[13] Du säljer ditt folk för ingenting, den vinst du gör är inte stor.
[14] Du låter våra grannar håna oss, från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
[15] Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken, du låter folken skaka på huvudet åt oss.
[16] Hela dagen är min smälek inför mig, blygsel täcker mitt ansikte,
[17] när jag hör hånarens och baktalarens ord, när jag ser fienden och den hämndgirige.
[18] Allt detta har kommit över oss, men vi har inte glömt dig eller svikit ditt förbund.
[19] Våra hjärtan vände sig inte bort, våra steg vek inte av från din väg.
[20] Men du har krossat oss där schakaler bor och låtit dödsskugga falla över oss.
[21] Om vi hade glömt vår Guds namn och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
[22] skulle då inte Gud ha upptäckt det, han som känner hjärtats hemligheter?
[23] Nej, för din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
[24] Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
[25] Varför gömmer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck?
[26] Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp ligger nertryckt till jorden.
[27] Grip in och hjälp oss, friköp oss för din nåds skull.