[1] Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
[2] Så säger HERRENS återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand,
[3] de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.
[4] De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo.
[5] De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort.
[6] Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål.
[7] Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo.
[8] Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
[9] ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda.
[10] De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
[11] ty de hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd.
[12] Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande, de kom på fall och hade ingen hjälpare.
[13] Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål.
[14] Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor.
[15] Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
[16] ty han krossade kopparportar och bröt sönder järnbommar.
[17] De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd.
[18] De kände avsky för all mat och var nära dödens portar.
[19] Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
[20] Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.
[21] Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn.
[22] Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel.
[23] De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten,
[24] de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup.
[25] Han talade, och stormvind uppstod så att havets vågor gick höga.
[26] De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka.
[27] De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet.
[28] Men de ropade till HERREN i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål.
[29] Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade.
[30] De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
[31] Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
[32] må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter.
[33] Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark
[34] och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull.
[35] Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
[36] Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo.
[37] De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd.
[38] Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal.
[39] När de blev färre och tyngdes av betryck, olyckor och bekymmer,
[40] utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar.
[41] Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar.
[42] De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga.
[43] Den som är vis må lägga märke till detta och tänka på HERRENS nådegärningar.