[1] En bön av David. HERRE, vänd ditt öra till mig och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
[2] Bevara min själ, ty jag är din. Du, min Gud, fräls din tjänare som förtröstar på dig.
[3] Var mig nådig, Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
[4] Gläd din tjänares själ, ty till dig, HERRE, lyfter jag min själ.
[5] Du, Herre, är god och vill förlåta, du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
[6] HERRE, hör min bön, lyssna till mina böners ljud!
[7] Jag ropar till dig på nödens dag, ty du skall svara mig.
[8] Herre, ingen är dig lik bland gudarna, inga gärningar är som dina.
[9] Alla folk som du har gjort skall komma och tillbe inför dig, HERRE, de skall ära ditt namn.
[10] Ty du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.
[11] Visa mig, HERRE, din väg, jag vill vandra i din sanning. Bevara mitt hjärta i detta enda: Att jag fruktar ditt namn.
[12] Jag vill tacka dig, Herre, min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet.
[13] Ty din nåd är stor över mig, du räddar min själ ur dödsrikets djup.
[14] Gud, övermodiga människor har rest sig mot mig, en skara våldsmän står efter mitt liv, de har inte dig för ögonen.
[15] Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.
[16] Vänd dig till mig och visa mig nåd. Ge din makt åt din tjänare och fräls din tjänarinnas son!
[17] Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl. Låt dem som hatar mig skämmas, när de ser att du, HERRE, hjälper och tröstar mig.