[1] För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
[2] Jag vill höja min röst till Gud och ropa, jag vill höja min röst till Gud, och han lyssnar till mig.
[3] På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand uträckt och blir inte trött. Min själ vill inte låta sig tröstas.
[4] Jag tänker på Gud och klagar, jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
[5] Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala.
[6] Jag tänker på tider som varit, på år som för länge sedan flytt.
[7] Om natten minns jag min sång. Jag grubblar i mitt hjärta, min ande tänker efter.
[8] Skall då Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd?
[9] Är det slut med hans godhet för alltid, har hans ord blivit till intet för alla tider?
[10] Har Gud glömt att vara nådig, eller har han i vrede stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
[11] Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr.
[12] Jag vill minnas HERRENS gärningar, jag vill minnas dina forna under.
[13] Jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på det du har gjort.
[14] Gud, i helighet går din väg. Vilken Gud är så stor som Gud?
[15] Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken.
[16] Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.
[17] Vatten såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade.
[18] Molnen göt ut strömmar av vatten, skyarna lät höra sin röst, och dina pilar for omkring.
[19] Din åska ljöd i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade.
[20] Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man inte.
[21] Så förde du ditt folk som en hjord genom Moses och Arons hand.