[1] En psalm av David. En bön.
[2] HERRE, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din vredesglöd.
[3] Ty dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig.
[4] Inget helt finns på min kropp för din vredes skull, inget friskt finns i mina ben för min synds skull.
[5] Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda.
[6] Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull.
[7] Jag går krokig och mycket böjd, hela dagen går jag sörjande.
[8] Mina höfter är fulla av brand, inget helt finns på min kropp.
[9] Jag är maktlös och helt sönderslagen, jag klagar i mitt hjärtas oro.
[10] HERRE, du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig.
[11] Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig. Mina ögons ljus, också det är borta.
[12] Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd.
[13] De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Hela tiden tänker de på svek.
[14] Men jag är lik en döv som inte hör, lik en stum som inte öppnar sin mun.
[15] Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar.
[16] Men jag väntar på dig, HERRE, du skall svara, Herre, min Gud.
[17] Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
[18] Ty jag är nära att falla, jag känner alltid min smärta.
[19] Jag bekänner min skuld och sörjer över min synd.
[20] Mina fiender lever och är mäktiga, många är de som hatar mig utan orsak.
[21] De som lönar gott med ont står mig emot därför att jag strävar efter det goda.
[22] Överge mig inte, HERRE, min Gud, var inte långt ifrån mig!
[23] Skynda till min hjälp, HERRE, du min frälsning!