[1] För sångmästaren, en sång av David,
[2] när edomiten Doeg kom och sade till Saul: ”David har gått in i Ahimeleks hus.”
[3] Varför skryter du med det onda, du som är så mäktig? Guds nåd varar för alltid.
[4] Din tunga tänker ut fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du handlar bedrägligt.
[5] Du älskar ont mer än gott, lögn mer än sanning. Sela
[6] Du älskar allt tal som gör skada, du falska tunga.
[7] Därför skall Gud slå ner dig för alltid, gripa dig och rycka dig ut ur din hydda, utrota dig ur de levandes land. Sela.
[8] De rättfärdiga skall se det och frukta, de skall le åt honom:
[9] ”Se, där är en man som ej gjorde Gud till sitt värn! Han litade på sin stora rikedom, han sökte styrka genom att roffa åt sig.”
[10] Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus. Jag förtröstar på Guds nåd, alltid och för evigt.
[11] Jag skall alltid tacka dig för vad du har gjort. Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn, ty det är gott.