[1] En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, har talat, han kallar på jorden från öster till väster.
[2] Från Sion, fullkomlig i skönhet, träder Gud fram i glans.
[3] Vår Gud kommer, han skall ej tiga. Förtärande eld går framför honom och kring honom stormar det våldsamt.
[4] Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk:
[5] ”Församla till mig mina fromma, som sluter förbund med mig vid offer.”
[6] Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, ty Gud är den som dömer. Sela.
[7] ”Hör, mitt folk, jag vill tala, Israel, jag vill vittna mot dig: Jag är Gud, din Gud.
[8] Det är inte för dina slaktoffer jag vill gå till rätta med dig, dina brännoffer har jag alltid inför mig.
[9] Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor,
[10] ty alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen bergen.
[11] Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt.
[12] Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig, ty hela jorden är min med allt den rymmer.
[13] Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod?
[14] Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste.
[15] Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig.”
[16] Men till den ogudaktige säger Gud: ”Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund på din tunga,
[17] du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?
[18] Om du ser en tjuv håller du med honom, och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
[19] Du sprider ondska med din mun och väver samman svek med din tunga.
[20] Du sitter och förtalar din bror, du hånar din mors son.
[21] Sådant gör du och jag tiger. Då tror du att jag är som du. Men jag skall straffa dig och låta dina ögon se det.
[22] Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
[23] Den som offrar lovets offer ärar mig. Den som ger akt på vägen, skall jag låta se Guds frälsning.”