[1] För sångmästaren, efter ”den stumma duvan i fjärran”. En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
[2] Var mig nådig, Gud, ty människor vill ta mitt liv, stridslystet angriper de mig hela tiden.
[3] Ständigt står mina förföljare efter mitt liv, de är många som i högmod strider mot mig.
[4] När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig.
[5] Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan det som är kött göra mig?
[6] Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig.
[7] De gaddar sig samman, de lägger försåt, de vaktar på mina steg, de står efter mitt liv.
[8] Skulle de räddas i sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
[9] Du håller räkning på mina flyktdagar. Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok.
[10] Mina fiender måste vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, ty Gud är med mig.
[11] Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, med HERRENS hjälp skall jag prisa hans ord.
[12] På Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?
[13] Jag har löften att infria till dig, Gud, jag vill ge dig lovoffer.
[14] Ty du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.