[1] Inte åt oss, HERRE, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull.
[2] Varför skall hednafolken få säga: ”Var är nu deras Gud?”
[3] Vår Gud är i himlen, han gör allt vad han vill.
[4] Men deras avgudar är silver och guld, verk av människohänder.
[5] De har mun men talar inte, ögon men ser inte.
[6] De har öron men hör inte, näsa men luktar inte.
[7] Med sina händer tar de inte, med sina fötter går de inte, i sin strupe har de inget ljud.
[8] De som har gjort dem blir dem lika, ja, alla som förtröstar på dem.
[9] Ni av Israel, förtrösta på HERREN. Han är deras hjälp och sköld.
[10] Ni av Arons hus, förtrösta på HERREN. Han är deras hjälp och sköld.
[11] Ni som fruktar HERREN, förtrösta på HERREN. Han är deras hjälp och sköld.
[12] HERREN tänker på oss, han välsignar, han välsignar Israels hus, han välsignar Arons hus,
[13] han välsignar dem som fruktar HERREN, både små och stora.
[14] HERREN skall föröka er, er själva och era barn.
[15] Var välsignade av HERREN, som har gjort himmel och jord.
[16] Himlen är HERRENS himmel och jorden har han givit åt människors barn.
[17] De döda prisar inte HERREN, ingen som har farit ner i det tysta.
[18] Men vi, vi lovar HERREN från nu och till evig tid. Halleluja!