[1] För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
[2] Gud står upp, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr för hans ansikte.
[3] Som rök drivs bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.
[4] Men de rättfärdiga är glada, de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
[5] Sjung till hans ära, prisa hans namn! Bered väg för honom som drar fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, gläd er inför honom.
[6] Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare,
[7] en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska måste bo i öknen.
[8] Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, sela,
[9] då bävade jorden, då strömmade regn ner från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
[10] Ett nåderikt regn lät du falla, Gud, när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
[11] Din skara fick bo där. I din godhet, Gud, sörjde du för de betryckta.
[12] Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet:
[13] ”Härskarornas kungar flyr, de flyr, husmodern där hemma får dela bytet.
[14] Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader? Duvans vingar är täckta med silver och hennes fjädrar med skimrande guld.
[15] När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet, föll snö på Salmon.”
[16] Basans berg är Guds berg, ett berg med höga toppar är Basans berg.
[17] Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg som Gud har valt till sin boning? HERREN skall bo där för alltid.
[18] Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen. Herren är bland dem i helighet som på Sinai.
[19] Du steg upp i höjden, du tog fångar, du fick gåvor bland människorna, ja, till och med upproriska människor, för att du, HERRE, vår Gud, skulle bo där.
[20] Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela.
[21] Gud är för oss en Gud som frälsar, hos HERREN Herren finns räddning från döden.
[22] Ja, Gud krossar sina fienders huvuden, den håriga hjässan på den som framhärdar i synd.
[23] Herren säger: ”Från Basan skall jag hämta dem, jag skall hämta upp dem från havets djup.
[24] Då kan du tvätta din fot i blod och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna.”
[25] Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.
[26] Främst går sångare, harpospelare följer efter mitt ibland jungfrur som slår på pukor.
[27] Lova Gud i församlingarna, lova Herren, ni från Israels källa.
[28] Där går Benjamin, den yngste, han anför dem. Där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
[29] Din Gud har bestämt din styrka. Stärk, Gud, vad du har gjort för oss.
[30] Från ditt tempel i Jerusalem skall kungar bära fram gåvor till dig.
[31] Straffa odjuret i vassen, tjurarnas hop och deras kalvar. Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken. Han skingrar de folk som vill ha krig.
[32] Mäktiga män skall komma från Egypten, Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.
[33] Ni riken på jorden, sjung till Guds ära, lovprisa Herren, sela,
[34] honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst.
[35] Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.
[36] Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom. Israels Gud ger makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!