[1] För sångmästaren, en psalm av David, en sång.
[2] Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, till dig får man infria löften.
[3] Du som hör bön, till dig kommer alla människor.
[4] Syndiga gärningar är mig övermäktiga, du är den som sonar våra överträdelser.
[5] Salig är den som du utväljer och låter komma dig nära, han får bo i dina gårdar. Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
[6] Du bönhör oss i rättfärdighet med gärningar som väcker förundran, du, vår frälsnings Gud, som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran.
[7] Du gör bergen fasta genom din kraft, du är rustad med makt.
[8] Du stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
[9] De som bor vid jordens ändar häpnar över dina tecken, österland och västerland uppfyller du med jubel.
[10] Du tar dig an jorden och vattnar den, du gör den mycket rik. Guds källa har vatten till fyllest. Du skaffar säd åt människorna, när du så bereder jorden.
[11] Dess fåror vattnar du och jämnar det som är upplöjt. Med regnskurar mjukar du upp jorden och välsignar det som växer på den.
[12] Du kröner året med ditt goda, dina fotspår dryper av fetma.
[13] Betesmarkerna i öknen dryper, höjderna klär sig i glädje.
[14] Ängarna är fulla av hjordar, dalarna är täckta med säd. Man höjer jubelrop och sjunger.