[1] En psalm av Asaf. Gud är i sanning god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
[2] Men jag var nära att stappla med mina fötter, mina steg var nära att slinta,
[3] ty jag avundades de övermodiga, när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.
[4] Fria från lidanden är de till sin död, och deras kropp är vid gott hull.
[5] De kommer inte i olycka som andra dödliga, de plågas inte som andra människor.
[6] Därför är högmod deras halsprydnad och våld de kläder de bär.
[7] Ur deras feta ansikten tittar deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
[8] De hånar och talar om förtryck i sin ondska, överlägset talar de.
[9] Med sin mun stiger de upp i himlen och deras tunga far fram på jorden.
[10] Därför vänder sig folket till dem. Vatten i mängd suger de i sig.
[11] De säger: ”Hur skulle Gud kunna veta det? Skulle den Högste ha sådan kunskap?”
[12] Så är det med de ogudaktiga, det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.
[13] Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde i oskuld mina händer.
[14] Jag blev plågad hela dagen, var morgon blev jag tuktad.
[15] Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”, då hade jag svikit dina barns släkte.
[16] När jag försökte förstå detta, då tycktes det mig alltför svårt,
[17] till dess att jag gick in i Guds helgedom och insåg hur det går dem till slut.
[18] På hal mark ställer du dem, du störtar ner dem i fördärvet.
[19] Hur plötsligt går de inte under! De förgås och får en ände med förskräckelse.
[20] Liksom drömmen är borta när man vaknar, skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder, när du griper in.
[21] När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
[22] då var jag oförnuftig och förstod ingenting, som ett djur var jag inför dig.
[23] Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand.
[24] Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära.
[25] Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden.
[26] Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
[27] Ty de som är fjärran från dig går under, du förgör alla som trolöst sviker dig.
[28] Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, HERREN, för att kunna tala om alla dina gärningar.