[1] Av David. HERRE, gå till rätta med dem som går till rätta med mig, strid mot dem som strider mot mig.
[2] Tag sköld och rustning, och kom till min hjälp.
[3] Drag fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: ”Jag är din frälsning.”
[4] Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv. Låt dem tvingas tillbaka med skam som tänker ut ont mot mig.
[5] Låt dem bli som agnar för vinden, låt HERRENS ängel driva bort dem.
[6] Låt deras väg bli mörk och hal, låt HERRENS ängel förfölja dem.
[7] Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv.
[8] Låt ödeläggelse oväntat komma över dem, så att de själva fångas i det nät de lagt ut och till sitt fördärv faller i sin egen grop.
[9] Min själ skall jubla i HERREN och vara glad över hans frälsning.
[10] Varje ben i min kropp skall säga: ”HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från hans överman, den betryckte och fattige från den som plundrar honom?”
[11] Falska vittnen träder fram, de frågar mig om sådant som jag inte vet.
[12] De lönar mig med ont för gott, min själ är övergiven.
[13] Jag bar sorgdräkt när de var sjuka, jag kuvade min själ med fasta och bad med nersänkt huvud.
[14] Jag handlade som om det gällt min vän, min bror. Lik den som sörjer sin mor gick jag sorgklädd och nerböjd.
[15] Men de gläder sig över mitt fall, de gaddar ihop sig, onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför. De hånar mig utan uppehåll.
[16] Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd, gnisslar de tänder mot mig.
[17] Herre, hur länge skall du se på? Befria min själ från deras ödeläggelse, mitt dyrbara liv undan lejonen.
[18] Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, bland mycket folk skall jag prisa dig.
[19] Låt inte dem få glädja sig över mig som utan orsak är mina fiender. Låt inte dem få blinka med ögonen som utan anledning hatar mig.
[20] Ty det är inte frid de talar, svekets ord tänker de ut mot de stilla i landet.
[21] De spärrar upp munnen mot mig, de säger: ”Rätt åt honom, nu ser vi det med egna ögon!”
[22] Du, HERRE, ser det, tig ej. HERRE, var inte långt ifrån mig.
[23] Vakna, stå upp, skaffa mig rätt, tag dig an min sak, du min Gud och HERRE.
[24] Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, låt dem inte få glädjas över mig.
[25] Låt dem inte säga i sina hjärtan: ”Det är rätt åt honom, det gick som vi ville!” Låt dem inte få säga: ”Vi har uppslukat honom.”
[26] Låt alla komma på skam och blygas som gläds över min olycka. Låt dem gå klädda i skam och blygsel, dessa som förhäver sig över mig.
[27] Låt dem jubla och glädja sig som unnar mig min rätt. Låt dem alltid kunna säga: ”Lovad vare HERREN, som unnar sin tjänare frid!”
[28] Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.