<Psaltaren 129

[1] En vallfartssång. Stor nöd har de vållat mig alltifrån min ungdom - så skall Israel säga -

[2] stor nöd har de vållat mig alltifrån min ungdom. Ändå blev de mig inte för starka.

[3] På min rygg har plöjare plöjt och dragit långa fåror.

[4] Men HERREN är rättfärdig, han har huggit av de ogudaktigas band.

[5] De skall komma på skam och vika tillbaka, alla som hatar Sion.

[6] De skall bli som gräs på taken, som vissnar innan det vuxit upp.

[7] Ingen skördeman fyller sin hand med det, ingen kärvbindare sin famn.

[8] De som går förbi säger inte: ”HERRENS välsignelse må komma över er! Vi välsignar er i HERRENS namn.”