[1] Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam.
[2] Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig.
[3] Var en klippa för mig där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som givit befallning om min frälsning, du mitt bergfäste och min borg.
[4] Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
[5] Ty du är mitt hopp, Herre, min förtröstan, HERRE, allt ifrån min ungdom.
[6] Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, du har förlöst mig ur min moders liv, dig gäller alltid mitt lov.
[7] Jag har blivit ett tecken för många, och du är min starka tillflykt.
[8] Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
[9] Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tynar bort!
[10] Ty mina fiender talar mot mig, de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger:
[11] ”Gud har övergivit honom, förfölj och grip honom, det finns ingen som räddar honom!”
[12] Gud, var inte långt ifrån mig! Min Gud, skynda till min hjälp!.
[13] Låt min själs fiender komma på skam och gå under. Låt dem som önskar mig olycka höljas i förakt och vanära.
[14] Men jag skall alltid hoppas och prisa dig, om och om igen.
[15] Min mun skall förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fastän jag inte har ord till fullo.
[16] Jag skall komma i Herrens, HERRENS väldiga kraft, jag skall prisa din rättfärdighet, endast din.
[17] Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och intill nu förkunnar jag dina under.
[18] Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar för nya släkten, om din makt för alla som skall komma.
[19] Din rättfärdighet, Gud, når upp till himlen. Du som har gjort så stora ting, Gud, vem är dig lik?
[20] Du som har låtit oss se så mycket av nöd och olycka, du skall åter göra oss levande, åter föra oss upp ur jordens djup.
[21] Föröka du min storhet och trösta mig igen,
[22] så vill jag tacka dig med spel på psaltare för din trofasthet, min Gud, jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
[23] Mina läppar skall jubla, när jag lovsjunger dig, ja, min själ som du har friköpt.
[24] Min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet, ty de som önskade mig olycka kommer på skam och måste blygas.