[1] För sångmästaren, ”Fördärva inte”, en sång av David.
[2] För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger? Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
[3] Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet.
[4] De ogudaktiga är avfälliga ända från födelsen, de lögnaktiga far vilse alltifrån moderlivet.
[5] De har gift i sig, likt ormens gift. De liknar en döv huggorm, som tillsluter sitt öra
[6] så att de inte hör ormtjusaren, som är så skicklig att besvärja.
[7] Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, HERRE!
[8] Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort. När någon skjuter sina pilar, låt dem vara utan udd.
[9] Låt honom vara lik snigeln, som löses upp och utplånas, lik en kvinnas ofullgångna foster som inte får se solen.
[10] Innan era grytor känner hettan från törnet skall han svepa bort det med en stormvind vare sig det är friskt eller brinner.
[11] Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
[12] Och människorna skall säga: ”Den rättfärdige får sin lön, det finns en Gud som dömer på jorden.”