[1] Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
[2] I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
[3] Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga. De som plågade oss bad oss vara glada: ”Sjung för oss en av Sions sånger!”
[4] Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
[5] Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.
[6] Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
[7] HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag, hur de ropade: ”Riv ner, riv ner ända till grunden!”
[8] Du Babels dotter, dömd till undergång, salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
[9] Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan.