[1] Av David. Till dig, HERRE, ropar jag, min klippa, var ej stum mot mig. Om du är tyst mot mig, blir jag lik dem som far ner i graven.
[2] Hör mina böners ljud när jag ropar till dig, när jag lyfter mina händer mot det innersta i din helgedom.
[3] För inte bort mig med de ogudaktiga och med ogärningsmän, som talar vänligt med sin nästa men har ondska i sina hjärtan.
[4] Löna dem efter deras handlingar, efter deras onda gärningar. Löna dem efter deras händers verk, vedergäll dem för vad de har gjort.
[5] Ty de ger inte akt på HERRENS gärningar, på hans händers verk. Därför skall han slå ner dem och inte mer bygga upp dem.
[6] Välsignad vare HERREN, ty han har hört mina böner om nåd.
[7] HERREN är min styrka och min sköld, på honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig. Jag vill tacka honom med min sång.
[8] HERREN är sitt folks styrka, ett frälsningens värn är han för sin smorde.
[9] Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, var deras herde och bär dem för evigt!