[1] För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av David.
[2] Endast hos Gud söker min själ sin ro, från honom kommer min frälsning.
[3] Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla.
[4] Hur länge vill ni rasa mot denne man, tillsammans slå ner honom som om han var en lutande vägg, en nerbruten mur?
[5] De rådslår om att störta honom ner från hans höjd. De älskar lögn, med munnen välsignar de, men i sitt innersta förbannar de. Sela.
[6] Endast i Gud har du din ro, min själ, ty från honom kommer ditt hopp.
[7] Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla.
[8] Hos Gud är min frälsning och min ära, min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
[9] Förtrösta alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela.
[10] Människobarn är bara en vindpust, myndiga herrar fulla av lögn. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft.
[11] Lita inte på våld sätt inte ert hopp till stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer.
[12] En gång har Gud sagt det, två gånger har jag hört det: Hos Gud är makten,
[13] och hos dig, Herre, är nåd. Du lönar var och en efter hans gärningar.