[1] För sångmästaren, ”Fördärva inte”, en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
[2] Var mig nådig, Gud, var mig nådig! Ty till dig flyr min själ, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt till dess att faran är över.
[3] Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som gör allt för mig.
[4] Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig, när jag smädas av mina förföljare. Sela. Gud sänder sin nåd och sin sanning.
[5] Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor som har tänder som spjut och pilar och tungor skarpa som svärd.
[6] Visa din höghet över himlarna, Gud, och din härlighet över hela jorden.
[7] De lägger ut nät för mina fötter, min själ böjs ner. De gräver en grop för mig, men de faller själva i den. Sela.
[8] Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt, jag vill sjunga och lovprisa.
[9] Vakna upp, min ära, vakna upp psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
[10] Jag vill tacka dig bland folken, Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
[11] Ty din nåd räcker upp till himlen och din sanning ända upp till skyarna.
[12] Visa din höghet över himlarna, Gud, och din härlighet över hela jorden.