[1] Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
[2] Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under!
[3] Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat.
[4] Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte.
[5] Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut,
[6] ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
[7] Han är HERREN, vår Gud, över hela jorden når hans domar.
[8] Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten,
[9] på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
[10] Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund.
[11] Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel.
[12] Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet.
[13] De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat.
[14] Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull:
[15] Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!
[16] När han sände hungersnöd över landet så att de led brist på bröd,
[17] då sände han en man framför dem, Josef som blev såld till slav.
[18] Man slog hans fötter i bojor, i järn låg han bunden,
[19] till den tid då hans ord uppfylldes och HERRENS tal bevisade hans oskuld.
[20] Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri.
[21] Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över allt han ägde,
[22] för att binda hans furstar efter sin vilja och lära de äldste vishet.
[23] Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land.
[24] HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än deras ovänner.
[25] Han förvandlade deras hjärtan, så att de hatade hans folk och handlade svekfullt mot hans tjänare.
[26] Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt.
[27] De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land.
[28] Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord.
[29] Han förvandlade deras vatten till blod och deras fiskar dog.
[30] Deras land vimlade av paddor, ända in i deras kungars kamrar.
[31] Han befallde och svärmar av insekter kom, mygg över hela deras land.
[32] Han gav dem hagel i stället för regn och sände eldslågor i landet.
[33] Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och bröt sönder träden i landet.
[34] Han befallde och gräshoppor kom och gräsmaskar i oräknelig mängd.
[35] De åt upp alla örter i landet, de åt upp grödan på marken.
[36] Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av deras livskraft.
[37] Så förde han dem ut med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen.
[38] Egyptierna gladde sig när de drog ut, ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
[39] Han bredde ut ett moln till skydd och en eld som lyste om natten.
[40] De bad, och han lät vaktlar komma och mättade dem med bröd från himlen.
[41] Han öppnade klippan och vatten flödade, det rann genom öknen som en ström.
[42] Ty han tänkte på sitt heliga löfte till Abraham, sin tjänare.
[43] Så förde han ut sitt folk med glädje, sina utvalda med jubel.
[44] Han gav hednafolkens länder åt dem, det folken arbetat ihop fick de ärva,
[45] för att de skulle hålla hans stadgar och ta vara på hans undervisning. Halleluja!