[1] För sångmästaren, en sång av Koras söner.
[2] Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud
[3] Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
[4] Mina tårar är min mat dag och natt, ty ständigt säger man till mig: ”Var är nu din Gud?”
[5] Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ: Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara.
[6] Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
[7] Min Gud, min själ är bedrövad i mig. Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
[8] Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall. Alla dina svallande böljor går fram över mig.
[9] Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natten är hans sång hos mig, en lovsång till mitt livs Gud.
[10] Jag vill säga till Gud, min klippa: ”Varför har du glömt mig, varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?”
[11] Det är som krossade man benen i min kropp, när mina ovänner hånar mig och ständigt säger till mig: ”Var är nu din Gud?”
[12] Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.