[1] En psalm, en sång av David vid templets invigning.
[2] Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du drog mig upp ur djupet, du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
[3] HERRE, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.
[4] HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande tillbaka, bort från dem som farit ner i graven.
[5] Lovsjung HERREN, ni hans fromma, prisa hans heliga namn!
[6] Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd. Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.
[7] Jag sade när det gick mig väl: ”Jag skall aldrig vackla.”
[8] HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt, men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
[9] Till dig, HERRE, ropade jag, till HERREN bad jag om nåd:
[10] ”Vilken vinning har du av mitt blod, av att jag far ner i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
[11] Hör, HERRE, var mig nådig! HERRE, var min hjälpare!
[12] Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.
[13] Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna. HERRE, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.