[1] För sångmästaren, efter ”Morgonrodnadens hind”, en psalm av David.
[2] Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
[3] Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro.
[4] Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
[5] På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.
[6] Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam.
[7] Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket.
[8] Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet:
[9] ”Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär.”
[10] Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
[11] På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud.
[12] Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper.
[13] Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig.
[14] Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig.
[15] Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre.
[16] Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft.
[17] Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat.
[18] Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.
[19] De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.
[20] Men du, HERRE, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp!
[21] Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
[22] Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn - du bönhör mig.
[23] Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
[24] Ni som fruktar HERREN, lova honom, ära honom, alla Jakobs barn, bäva för honom, alla Israels barn.
[25] Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom när han ropade lyssnade han till honom.
[26] Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
[27] De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker HERREN skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt.
[28] Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
[29] Ty riket är HERRENS, han råder över hednafolken.
[30] Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv.
[31] De efterkommande skall tjäna honom, kommande släkten skall få höra om Herren.
[32] De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, att han har gjort det.