[1] För sångmästaren, till Gittit, en psalm av Koras söner.
[2] Hur ljuvliga är ej dina boningar, HERRE Sebaot!
[3] Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
[4] Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.
[5] Saliga är de som bo i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela.
[6] Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta.
[7] När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
[8] De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.
[9] HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela.
[10] Gud, se vår sköld, ge akt på din smordes ansikte!
[11] En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än vistas i de ogudaktigas boningar.
[12] Ty HERREN Gud är sol och sköld, HERREN ger nåd och ära. Han vägrar inte dem något gott som vandrar i fullkomlighet.
[13] HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.