[1] En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
[2] Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud.
[3] Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: ”Vänd åter, ni människors barn!”
[4] Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt.
[5] Du sköljer dem bort, de är som en sömn. Om morgonen liknar de gräset som frodas.
[6] Om morgonen gror det och blomstrar, om aftonen vissnar det och blir torrt.
[7] Vi går under genom din vrede, genom din förbittring förskräcks vi.
[8] Du ställer våra missgärningar inför dig, våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.
[9] Alla våra dagar försvinner genom din harm, vi slutar våra år som en suck.
[10] Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det förbi, vi flyger bort.
[11] Vem känner din vredes makt och din harm, så att han fruktar dig?
[12] Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.
[13] Vänd åter, HERRE! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare!
[14] Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar.
[15] Gläd oss lika många dagar som du har plågat oss, lika många år som vi har sett olycka.
[16] Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
[17] Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss. Ge framgång åt våra händers verk, ja, åt våra händers verk må du ge framgång.