[1] En sång av David. En bön när han var i grottan.
[2] Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och ber till HERREN.
[3] Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom och talar med honom om min nöd.
[4] När min ande tynar bort i mig, är du den som känner min stig. På den väg jag skall gå, har de lagt ut snaror för mig.
[5] Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Ingen tillflykt finns mer för mig, ingen frågar efter min själ.
[6] Jag ropar till dig, HERRE. Jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.”
[7] Lyssna till mitt rop, jag är i stort elände. Rädda mig från mina förföljare, de är mig för starka.
[8] För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga skall samlas omkring mig, ty du gör väl mot mig.