Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 4:18

[1] För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David.

[2] Lyssna, Gud, till min bön, dölj dig inte när jag ber om nåd.

[3] Hör på mig och svara mig! I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

[4] när fienden ropar, när den ogudaktige skriar. Ty de vältrar ondska över mig, i sin vrede förföljer de mig.

[5] Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, dödens fasor faller över mig.

[6] Fruktan och bävan drabbar mig, förfäran lamslår mig.

[7] Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

[8] Långt bort skulle jag fly, jag skulle bosätta mig i öknen. Sela.

[9] Jag skulle skynda mig att söka skydd undan stormvind och oväder.

[10] Förvirra dem, Herre, gör deras tungor oense, ty våld och strid ser jag i staden.

[11] Dag och natt går de omkring den, uppe på dess murar. Ondska och olycka råder där inne.

[12] Den är full av fördärv, förtryck och svek viker ej från dess torg.

[13] Det är inte en fiende som hånar mig, det kunde jag stå ut med. Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig.

[14] Men det är du, min jämlike, min vän och förtrogne –

[15] vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.

[16] Låt döden komma över dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, ty ondska råder i deras boning, i deras hjärta.

[17] Men jag ropar till Gud, och HERREN skall frälsa mig.

[18] Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han skall höra min röst.

[19] Han friköper min själ och ger den frid så att de inte kan komma nära mig, ty de är många som står mig emot.

[20] Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela. Ty de ändrar sig inte, de fruktar inte Gud.

[21] Den mannen bär hand på sina vänner, han bryter sitt förbund.

[22] Orden i hans mun är halare än smör, men stridslust fyller hans hjärta. Hans ord är lenare än olja, ändå är de dragna svärd.

[23] Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.

[24] Du Gud skall störta dem ner i fördärvets grop. De blodtörstiga och falska skall inte nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Psaltaren — Chapters