[1] Hämndens Gud, Herre, hämndens Gud, visa dig!
[2] Res dig, du jordens domare, ge de stolta vad de förtjänar!
[3] Hur länge ska de gudlösa, Herre, hur länge ska de gudlösa triumfera?
[4] Deras tal flödar av fräckhet, alla förbrytare förhäver sig.
[5] Herre, de krossar ditt folk, de förtrycker din arvedel,
[6] de dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa,
[7] och de säger: "Herren ser det inte, Jakobs Gud märker det inte."
[8] Fatta, ni oförnuftiga bland folket! Dårar, när ska ni bli kloka?
[9] Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som format ögat, skulle han inte se?
[10] Han som fostrar folken, skulle han inte straffa, han som lär människan förstånd?
[11] Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet.
[12] Salig är den som du, Herre, fostrar och lär från din lag
[13] för att ge honom ro från onda dagar tills graven är grävd för de gudlösa.
[14] Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel.
[15] Rättvisa ska åter gälla i rätten, och alla som har ärliga hjärtan ska följa den.
[16] Vem står upp för mig mot de onda? Vem hjälper mig mot förbrytarna?
[17] Om inte Herren var min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta.
[18] När jag säger: "Min fot vacklar", då är din nåd mitt stöd, Herre.
[19] När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ.
[20] Kan en orättfärdig domstol ha gemenskap med dig, en som gör orätt i lagens namn,
[21] som angriper en rättfärdig själ och fördömer oskyldigt blod?
[22] Men Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
[23] Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondska. Herren vår Gud ska förgöra dem.