[2] Fräls mig, Gud! Vattnet når mig till halsen.
[3] Jag har sjunkit i djupaste dy utan fotfäste, jag är ute på djupt vatten och strömmen sköljer över mig.
[4] Jag har ropat mig trött, min strupe är hes, min blick är matt av väntan på Gud.
[5] De som hatar mig utan anledning är fler än håren på mitt huvud. Många vill förgöra mig, de är mina fiender utan orsak. Vad jag inte har stulit måste jag ersätta.
[6] Gud, du känner min dårskap, min skuld är inte dold för dig.
[7] Herre, Gud Sebaot, låt inte dem som hoppas på dig få skämmas för min skull, låt inte dem som söker dig få vanära för min skull,
[8] För din skull får jag utstå hån, vanära täcker mitt ansikte.
[9] Jag har blivit en främling för mina bröder, främmande för min mors barn.
[10] Brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser föll över mig.
[11] Jag grät i min själ och fastade, men det blev jag hånad för.
[12] Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev ett ordspråk för dem.
[13] De som sitter i porten pratar om mig, drinkare gör visor om mig.
[14] Men jag bär min bön till dig, Herre, i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet!
[15] Rädda mig ur dyn så att jag inte sjunker, rädda mig från dem som hatar mig
[16] Låt inte vattenströmmarna skölja över mig, låt inte djupet sluka mig, låt inte brunnens gap
[17] Svara mig, Herre, för din nåd är god! Vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
[18] Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig, svara mig!
[19] Kom till min själ, återlös den, friköp mig från mina fiender.
[20] Du känner den skymf, skam och vanära jag får utstå. Du ser alla mina ovänner.
[21] Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen.
[22] De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.
[23] Låt deras bord framför dem bli en snara, ett straff och en fälla.
[24] Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, låt deras ben ständigt vackla.
[25] Ös din vrede över dem, låt din glödande harm hinna upp dem.
[26] Låt deras gård bli öde, låt ingen bo i deras tält,
[27] för de förföljer den du har slagit och pratar om plågan hos den du har sårat.
[28] Lägg skuld till deras skuld, låt dem inte få del av din rättfärdighet.
[29] Låt dem utplånas ur de levandes bok, låt dem inte bli skrivna bland de rättfärdiga.
[30] Men jag är plågad och lider. Gud, låt din frälsning skydda mig!
[31] Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
[32] Det ska glädja Herren mer än tjurar och oxar med horn och klövar.
[33] De ödmjuka ska se det och glädjas. Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva,
[34] för Herren lyssnar till de fattiga och föraktar inte sina fångna.
[35] Himmel och jord ska prisa honom, haven och allt som rör sig i dem,
[36] för Gud ska frälsa Sion och bygga upp Juda städer. De ska bo där och ta Sion i besittning.
[37] Hans tjänares barn ska få det till arv, och de som älskar hans namn ska bo där.