[2] Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, från evighet till evighet är du,
[3] Du låter människan vända åter till stoft, du säger: "Vänd om, ni människors barn!"
[4] Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann, som en av nattens timmar.
[5] Du sköljer bort dem, de är som en sömn. Om morgonen gror de som gräset,
[6] om morgonen gror det och blomstrar, mot kvällen vissnar det och torkar.
[7] Vi går under genom din vrede, förskräckta av din glöd.
[8] Du ställer våra synder inför dig, våra hemligheter i ditt ansiktes ljus.
[9] Alla våra dagar försvinner genom din vrede, vi slutar våra år som en suck.
[10] Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det slut och vi flyger bort.
[11] Vem känner din vredes kraft och din harm så att han fruktar dig?
[12] Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.
[13] Kom tillbaka, Herre! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare!
[14] Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och glädjas i alla våra dagar.
[15] Gläd oss lika många dagar som du plågat oss, lika många år som vi sett det onda.
[16] Låt din gärning bli synlig för dina tjänare och din härlighet över deras barn,
[17] och låt Herren vår Guds ljuvlighet vila över oss. Ge oss framgång med våra händers verk, ja, ge framgång åt våra händers verk.