[2] Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
[3] Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen.
[4] Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det.
[5] Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
[6] Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den.
[7] Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte?
[8] Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där.
[9] Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
[10] ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.
[11] Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig",
[12] så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.
[13] Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet.
[14] Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
[15] Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
[16] Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.
[17] Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald!
[18] Räknar jag dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag kvar hos dig.
[19] Gud, om du bara ville döda de gudlösa! Bort från mig, ni blodtörstiga!
[20] De talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet.
[21] Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som gör uppror mot dig?
[22] Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit.
[23] Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.
[24] Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.