[2] Hur ljuvliga är inte dina boningar, Herre Sebaot!
[3] Min själ längtar och trängtar till Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
[4] Sparven har funnit sig ett hem och svalan ett bo där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min kung och min Gud.
[5] Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela
[6] Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.
[7] När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.
[8] De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.
[9] Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela
[10] Gud, se vår sköld, se på din smordes ansikte!
[11] En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus
[12] för Herren Gud är sol och sköld, Herren ger nåd och ära. Inget gott nekar han dem som vandrar i fullkomlighet.
[13] Herre Sebaot, salig är den som förtröstar på dig.