[3] Gud, du har förkastat oss och krossat oss, du har varit vred – upprätta oss igen!
[4] Du lät landet bäva och rämna. Läk nu dess sprickor, för det vacklar.
[5] Du lät ditt folk möta hårda ting, du gav oss vin så att vi raglar.
[6] Men åt dem som vördar dig gav du ett baner att lyfta för sanningens skull. Sela
[7] Fräls med din högra hand och svara oss, så att dina älskade blir räddade.
[8] Gud har talat i sin helgedom: "I triumf ska jag dela upp Shekem och mäta upp Suckots dal.
[9] Gilead är mitt, Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira.
[10] Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Ropa av fröjd över mig, filisteer!"
[11] Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom?
[12] Är det inte du, Gud – du som har förkastat oss och inte drar ut med våra härar, Gud?
[13] Ge oss hjälp mot fienden, människors hjälp är meningslös.
[14] Med Gud ska vi göra storverk. Han ska trampa ner våra fiender.