<Psaltaren 12

[2] Fräls, Herre! De fromma är borta, de trofasta är försvunna

[3] De ljuger för varandra, de talar med hala läppar och dubbelt hjärta.

[4] Herre, utrota alla hala läppar och tungan som talar stora ord,

[5] dem som säger: "Med vår tunga har vi makt, våra läppar är med oss. Vem är herre över oss?"

[6] "De svaga förtrycks och de fattiga klagar – nu griper jag in", säger Herren, "jag ska ge frälsning

[7] Herrens ord är rena ord, silver luttrat i degel av jord, renat sju gånger.

[8] Du, Herre, ska bevara dem, du ska för evigt beskydda dem från detta släkte.

[9] Runt omkring går gudlösa fram, när det usla hålls högt bland människors barn.