[2] hur han gav Herren sin ed, sitt löfte till Jakobs Mäktige:
[3] "Jag ska inte gå in i mitt hus, inte ligga på min bädd,
[4] inte unna mina ögon någon sömn eller mina ögonlock någon vila
[5] förrän jag funnit en plats åt Herren, en boning åt Jakobs Mäktige."
[6] Vi hörde det i Efrata, vi upptäckte det i skogsbygden.
[7] Låt oss gå in i hans boning, låt oss tillbe vid hans fotpall.
[8] Res dig, Herre, och kom till din viloplats, du och din makts ark!
[9] Låt dina präster vara klädda i rättfärdighet och dina trogna få jubla.
[10] För din tjänare Davids skull, avvisa inte din smorde!
[11] Herren har gett David sin ed, en sann ed som han inte tar tillbaka: "En av dina ättlingar ska jag sätta på din tron.
[12] Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag ska lära dem, då ska också deras barn sitta på din tron till evig tid."
[13] Ja, Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning:
[14] "Detta är min viloplats till evig tid. Här ska jag bo, hit längtar jag.
[15] Sions förråd ska jag rikligt välsigna, dess fattiga ska jag mätta med bröd.
[16] Dess präster ska jag klä i frälsning och dess trogna ska jubla högt.
[17] Där ska jag låta ett horn växa upp åt David, jag har berett en lampa åt min smorde.
[18] Hans fiender ska jag klä i skam, men på honom ska kronan glänsa."