[2] I mitt hjärta hör jag vad synden viskar till den gudlöse. Han har ingen gudsfruktan för ögonen,
[3] han intalar sig att ingen ska upptäcka och hata hans brott.
[4] Hans muns ord är ondska och svek, han vill inte vara förståndig och god.
[5] Han tänker ut ondska på sin bädd, han går en väg som inte är god. Han skyr inte något ont.
[6] Herre, till himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna.
[7] Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet. Både människor och djur räddar du, Herre.
[8] Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! Människors barn har sin tillflykt i dina vingars skugga.
[9] De mättas av rika gåvor i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.
[10] Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
[11] Låt din nåd bli kvar över dem som känner dig, din rättfärdighet över dem som har ärliga hjärtan.
[12] Låt inte de stoltas fot trampa på mig eller de gudlösas hand driva bort mig.
[13] Där ligger förbrytarna fallna, nerslagna så att de inte kan resa sig.