[2] Hör detta, alla folk! Lyssna, alla som lever i världen,
[3] både låg och hög, rik som fattig.
[4] Min mun ska tala vishet, mitt hjärtas tanke ska vara förstånd.
[5] Jag vänder mitt öra till visdomsord, jag tyder min gåta till harpans toner.
[6] Varför vara rädd under olyckans dagar när mina förföljares ondska omger mig?
[7] De litar till sina ägodelar och stoltserar med sin stora rikedom.
[8] Men ingen kan köpa sin broder fri eller ge Gud lösepenning för honom.
[9] Hans själs lösen är dyr, den kan inte betalas till evig tid
[10] så att han får leva för alltid och aldrig se förgängelsen.
[11] Nej, man ser att de visa dör, att både dårar och oförnuftiga går under och lämnar sin rikedom åt andra.
[12] De tror att deras hus ska bestå för evigt, deras boningar från släkte till släkte. De uppkallar sina marker efter sina namn.
[13] Men människan i all sin härlighet har inte bestånd, hon liknar djuren som förgås.
[14] Så går det dem som litar till sig själva och deras efterföljare som gillar deras ord. Sela
[15] Som får drivs de ner i dödsriket, döden blir deras herde. De rättfärdiga ska råda över dem när morgonen gryr. Deras gestalt tynar bort i dödsriket, de får ingen upphöjd boning.
[16] Men Gud ska friköpa min själ från dödsrikets våld, han ska ta emot mig. Sela
[17] Bli inte imponerad när någon blir rik, när hans hus växer i härlighet,
[18] för han får inget med sig i döden, hans härlighet följer inte med honom ner.
[19] Även om han skattar sig lycklig under livet och får beröm när han gör det gott för sig själv,
[20] så går hans själ till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset.
[21] En människa som i all sin härlighet inte har förstånd, hon liknar djuren som förgås.