[2] min nåd och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt som lägger mitt folk under mig!
[3] Herre, vad är en människa att du bryr dig om henne, en människoson att du tänker på honom?
[4] Människan är som en vindpust, hennes dagar som en försvinnande skugga.
[5] Herre, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen så att de ryker.
[6] Låt blixtar slå ner och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem!
[7] Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de väldiga vattnen, ur främlingarnas hand!
[8] Deras mun talar lögn och deras högra hand är en svekfull hand.
[9] Gud, jag vill sjunga en ny sång till dig, sjunga ditt lov till tiosträngad lyra,
[10] du som ger seger åt kungar, som räddar din tjänare David från ondskans svärd.
[11] Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand! Deras mun talar lögn och deras högra hand
[12] När våra söner i sin ungdom står som välväxta plantor och våra döttrar som hörnpelare skurna för palats,
[13] när våra lador är fulla och ger förråd på förråd, när våra får förökar sig tusenfalt och tiotusenfalt på våra marker
[14] och våra oxar går lastade, när ingen rämna bryts i muren och ingen förs ut som fånge och inga skrik hörs
[15] saligt är det folk som har det så, saligt är det folk som har Herren till sin Gud!