[1] Lova Herren, min själ! Herre, min Gud, du är väldig och stor, klädd i majestät och härlighet.
[2] Du sveper dig i ljus som en mantel, du spänner ut himlen som ett tält,
[3] du timrar på vattnen dina salar. Du gör molnen till din vagn och far fram på vindens vingar.
[4] Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
[5] Du grundade jorden på dess fästen, den vacklar ej till evig tid.
[6] Du täckte den med djupet som en dräkt, högt över bergen stod vattnen.
[7] Vid din tillrättavisning flydde de, för din dundrande röst skyndade de bort.
[8] Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats du bestämt för dem.
[9] Du satte en gräns som vattnen inte får gå över, aldrig mer ska de täcka jorden.
[10] Du låter källor flyta fram i dalarna, de forsar fram mellan bergen.
[11] De vattnar markens alla djur, vildåsnor släcker sin törst.
[12] Vid dem har himlens fåglar sina bon, bland grenarna hörs deras sång.
[13] Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av det du skapar.
[14] Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden,
[15] och vin som ger glädje åt människans hjärta. Med olja ger du glans åt hennes ansikte, och brödet styrker hennes hjärta.
[16] Herrens träd blir mättade, Libanons cedrar som han har planterat.
[17] Fåglarna bygger där sina bon, storken har sitt hem i cypresserna.
[18] Stenbockarna har fått de höga bergen, klyftorna är klippgrävlingars tillflykt.
[19] Månen har du gjort för att visa tider, solen vet när den ska gå ner.
[20] Du sänder mörker och det blir natt, då kommer skogens alla djur i rörelse.
[21] Unga lejon ryter efter rov och begär sin föda av Gud.
[22] Solen går upp, då drar de sig undan och lägger sig ner i sina hålor.
[23] Då går människan ut till sin gärning och arbetar tills kvällen kommer.
[24] Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har
[25] Där är havet, det stora och vida, med ett oräkneligt vimmel av djur, både stora och små.
[26] Där går skeppen fram, och Leviatan som du skapat för att leka där.
[27] Alla hoppas de på dig, att du ska ge dem mat i rätt tid.
[28] Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.
[29] Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, de dör och blir åter till stoft.
[30] Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.
[31] Må Herrens härlighet bestå för evigt! Må Herren glädja sig över sina verk.
[32] Han ser på jorden och den bävar, han rör vid bergen och de ryker.
[33] Jag vill sjunga till Herren så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
[34] Må min bön behaga honom, jag vill glädja mig i Herren.
[35] Må syndare försvinna från jorden och inga gudlösa mer finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!