Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 4:11

[2] Men jag var nära att snava med mina fötter, mina steg var nära att slinta,

[3] för jag greps av avund mot de högmodiga när jag såg de gudlösas framgång.

[4] De är fria från plågor fram till sin död, deras kroppar är välnärda.

[5] De drabbas inte av mänsklig nöd, de plågas inte som andra människor.

[6] Därför är högmod deras halsband och våld den dräkt de sveper sig i.

[7] Deras ögon kikar fram ur fetman, deras hjärtans fantasier har ingen gräns.

[8] De hånar och hotar med ondska, överlägset hotar de med förtryck.

[9] De öppnar sin mun mot himlen och deras tunga far fram på jorden.

[10] Därför vänder sig folket till dem, de suger i sig vatten i mängd.

[11] De säger: "Hur skulle Gud kunna veta? Den Högste har väl ingen vetskap?"

[12] Sådana är de gudlösa, ständigt trygga med växande rikedom.

[13] Förgäves höll jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld!

[14] Jag var plågad hela dagen och tuktad varje morgon –

[15] men hade jag sagt: "Så tänker jag tala", då hade jag svikit dina barns släkte.

[16] Jag funderade och försökte förstå det, men det var för svårt för mig,

[17] tills jag kom in i Guds helgedom och insåg deras öde.

[18] Du ställer dem på det hala, du störtar dem i fördärvet.

[19] Hur plötsligt ska de inte gå under! De förgås och får ett fruktansvärt slut.

[20] Så som en dröm är borta när man vaknar ska du, Herre, förakta dem som skuggbilder när du griper in.

[21] När mitt hjärta var bittert och det stack i mitt inre,

[22] då var jag oförnuftig och förstod ingenting, jag var som ett djur inför dig.

[23] Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand.

[24] Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära.

[25] Vem har jag i himlen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget på jorden.

[26] När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.

[27] De som är fjärran från dig går under, du förgör alla som är otrogna mot dig.

[28] Men för mig är det gott att vara nära Gud. Jag tar min tillflykt till Herren, Gud, för att förkunna alla dina gärningar.

Psaltaren — Chapters