[2] Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud.
[3] Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
[4] Mina tårar är min mat dag och natt. Ständigt säger man till mig: "Var är din Gud?"
[5] Jag utgjuter min själ och minns hur jag gick bland folket, hur jag vandrade med dem till Guds hus, med jubelrop och tacksägelse i skaran av högtidsfirare.
[6] Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
[7] Min själ är bedrövad i mig. Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
[8] Djup ropar till djup i dånet av dina vattenfall. Alla dina svallande böljor sköljer över mig.
[9] Om dagen sänder Herren sin nåd, och om natten är hans sång hos mig, en bön till mitt livs Gud.
[10] Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?"
[11] Det är som att man krossar mina ben när mina fiender hånar mig och ständigt frågar mig: "Var är din Gud?"
[12] Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.