[2] Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.
[3] Jag vill glädja mig och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
[4] Mina fiender viker tillbaka, de faller och förgås inför ditt ansikte,
[5] för du har hävdat min rätt och fört min talan. Du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
[6] Du har straffat hedningarna och förgjort de gudlösa, utplånat deras namn för alltid och för evigt.
[7] Fienden är borta, utrotad för alltid. Du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat.
[8] Herren regerar för evigt, han har rest sin tron till dom.
[9] Han ska döma världen med rättfärdighet, hålla dom bland folken med rättvisa.
[10] Herren är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
[11] De som känner ditt namn litar på dig, för du överger inte dem som söker dig, Herre.
[12] Lovsjung Herren som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken,
[13] för han som straffar blodsdåd kommer ihåg dem, han glömmer inte de svagas rop.
[14] Förbarma dig över mig, Herre! Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig från dödens portar
[15] för att förkunna allt ditt lov och jubla över din frälsning i dottern Sions portar.
[16] Hedningarna sjönk i den grav som de grävde, deras fot fastnade i nätet de lade ut.
[17] Herren har gjort sig känd, han har skipat rätt. Den gudlöse snärjs av sin egen gärning.
[18] De gudlösa ska vika tillbaka ner i dödsriket, alla hedningar som glömmer Gud.
[19] Men den fattige ska inte vara glömd för alltid, de svagas hopp ska inte försvinna för evigt.
[20] Res dig, Herre! Låt inte människor få makten, låt hedningarna bli dömda
[21] Slå dem med skräck, Herre. Låt hedningarna förstå att de bara är människor. Sela